tisdag 21 oktober 2008

Otroligt

Det tar verkligen på att sakna någon så mycket som jag gör, och det krossar mig när tanken kommer upp på att jag lämnade dig kvar där. Men vad kan vi göra?
Jag ville så gärna stanna, och kunde inte dallen ha sagt lite tidigare att vi har uppehåll till januari då? Då kunde vi ha stannat i två veckor åtminstone! Fysatan.. Kan man bli argare?

Jag vet inte vad jag ska säga, det har nog aldrig varit så tungt att komma hem som nu.
En vecka i turkiet är alldeles för lite, vi åkte hem igen innan vi änns hade kommit dit.

Jag hatar det här så jävla mycket, jag vill tillbaka. Tillbaka till den jag älskar och tillbaka till det stället som får mig att le. Det här dödar mig, jag kvävs. Jag pallar inte. Jag vill inte.
HÖR NI DET? Jag pallar inte. Jag vill vara med Ali, ingen annan. Ingen annan är så fin som han.
Ingen annan har älskat mig på det sättet som han gör. Ingen annan förut du älskling.

Siktir git ya

Inga kommentarer: