torsdag 26 februari 2009

26 Februari 2009.


Vissa dagar går, andra inte. Har tänkt på Ali något fruktansvärt mycket dom senaste dagarna och ikväll fick jag äntligen skriva lite med honom. Han mår bra, han saknar mig, han har bytt hotell och imorgon ska han till kemer med Idha och Onur. Ja, det är väl det mesta jag behöver veta för att få ett léende på läpparna!

Det är bara det att jag saknar honom så otroligt mycket. Att vara utan honom är verkligen ingen dans på rosor. Att ständigt vakna upp utan honom och varken veta hur han mår, vad han gör eller om han saknar mig, ja allt det där som man bara tar för givet, det dödar mig. Jag saknar doften av honom, hans charmiga léende, hans underbara skratt, hans dumma kommentarer, sättet han pratar svenska på, sättet han går på, dansar på, sjunger på. Jag bara älskar denna kille. Från topp till tå. 

Och vad jag längtar efter honom. Men jag vet ju inte när vi ses igen eller om vi ses igen. Okej, om vi ses igen.. Det låter helt fel. Vi ska ses igen och vi kommer ses igen. 

surviver is begining... says:
 hej alskling 
 jag saknar dig

surviver is begining... says:
 ska jag pussa dig igen 
 ska jag krama igen 

Han är bara för rolig. Men grym är han på svenska, så de så!
Ciao

Inga kommentarer: