31 Mars 2009.

Okej om det vore 1 April idag och allt det sa på medimar skulle vara ett aprilskämt, men nu är det 31 mars och allt det sa är sant. Jag vet inte var jag ska få min styrka ifrån att klara av det här men just nu känner jag bara hur värdelöst allt känns och hur mer deprimerad jag blir för varje dag som går.

Jag vill inget annat än att spela fotboll och må bra. Så därför, tänker jag kämpa, kämpa som fan för att vara tillbaka, vara i startelvan och allt de där. Jag älskar fotboll så innerligt mycket och att se de andra tjejerna i laget få spela gör så att det värker i hela kroppen. Det gör så ont.
Jag vill vara en av dom. Jag vill spela. Få göra det jag älskar, det jag är född till.

Jag har inte spelat fotboll på 9 dagar, och 9 dagar för mig har känt som en evighet, och det har inte gått en enda dag utan att jag tänker på det. Jag vet inte vad jag gör, eller vem jag är utan fotbollen. Det är sant.

För mig är fotboll allt och jag ska kämpa.
Godnatt