För 5 minuter sen var mitt humör bra, nu är det helt borta. Grejen är den att det känns verkligen inte bra att vara utan Daniel i 6 dagar till och sen 10 dagar och sen flera veckor, månader? Vet ännu inte hur han kommer göra när han flyttar i Augusti med tanke på att han har 9 träningar i veckan + match på helgen. Allt känns bara så fel utan honom. Och tanken på att inte kunna träffa honom varje dag skrämmer mig. Vi bor ju så himla nära varandra och allt är bara så bra just nu.
Skulle vilja ha honom här nu och berätta hur min dag har varit, kanske fara ut tillsammans och bara gå på stan och kolla på alla människor från de andra öarna. Kolla på sporter tillsammans och framförallt skratta tillsammans som vi alltid gör. Jag saknar det. Saknar honom.
Jag har hittat på själsfrände som jag älskar så otroligt mycket. Vi har varit ihop lite nu och då i 3 år och jag känner verkligen att det här är på riktigt nu, ingenting ska få förstöra för oss två. Han är så otroligt omtänksam, fin, gullig så jag vet inte vad. Han är verkligen den rätta för mig. Jag är lycklig med Daniel!
Förlåt, men jag måsta bara få skriva av mig lite. Det känns lite bättre nu. Blir såhär när jag är ensam och tankarna tar över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar