20 December 2009.

Ingen bra kväll. Inget bra humör.
Har slutat med medicinen så det är väl den som talar för sig just nu.
Egentligen skulle jag bara vilja skrika allt vad jag orkade eller slå sönder något. Mitt humör är på bottnen just nu och att jag har ångest över min kropp gör ju saken inte bättre.

När ska tankarna försvinna? När kommer man att duga? Gjorde jag nåt fel?
Hatar den här känslan.. vill bara försvinna för ett tag. Tankarna dödar mig. Tankarna dödar mig.
Gjorde jag något fel? Varför denna ångest? 

Önskar jag var en av dem drabbade. Pallar inte att se det jag ser i spegeln. Mår skit. Ser skit.
Vill bara träna. Vill vara nöjd. Måste bli smalare. Tankarna dödar mig. Tankarna dödar mig.
Tar tag i fläsket på magen. Kan det försvinna? Låren, brösten, armarna och de stora höftena? Vill ha bort allt. Ser förjävlig ut. Kan spy genom att titta på mig själv. Det är inte alla som kan det. Jävla ångest. Rösten i mitt huvud talar för sig. Jag behöver träna, nu. Måste träna nu. Vill träna nu. Vill vara smal. Måste bli smal. Vad ska jag ta mig till? Vill vara smal.

"Du är smal. Skulle kunna dö för din kropp, den är ju perfekt."
Sluta säga sånt. Börjar bara må illa. Ni gör saken värre genom att säga sånt. Jag kan inte hålla med. Ni ser inte det jag ser. Måste bli smalare. Vet knappt vad jag skriver längre. Det kan inte vara jag som skriver just nu, Tankarna dödar mig. Tankarna dödar mig. Varför jag?

Önskar att jag kunde få vakna upp på morgonen och känna sig någorlunda nöjd med sig själv, men nej. Varför skulle jag få det? Är jag helt jävla dum i huvudet? Vad tänker jag med riktigt? Det är väl klart som fan att det är JAG som ska må skit. Det är JAG som ska vara rund som ett klot och knappt få några kläder på sig utan att det ser ut som att jag vore gravid. Hatar höftena. Hatar det förbannat stora bröstena. Hatar mina gigantiska lår. Jag har ännu inte sagt att jag hatar rumpan, de stora armarna och de äpple feta kinderna. Hur kan man änns säga till någon som mår så helvetes dåligt att den är snygg osv? Jag förstår inte. Man kan inte säga sådant. Inte i den här situationen. Allt blir värre. Jag mår illa. Kan inte se på mig. Kan inte se på mig. Varför? Varför? Jag orkar inte. Vill inte. Kan inte. Försvinn ur mitt huvud. Pallar inte.

Jag måste bli smal.