20 Oktober 2009.

Daniel Boman

Killen som gör så att jag får fjärilar i magen, som gör så att mitt hjärta slår några extra slag, som gör så att jag blir knäsvag.

Jag kommer aldrig kunna få er att förstå hur tacksam och glad jag är över att ha Daniel i mitt liv och som pojkvän. Aldrig någonsin, även hur mycket jag skulle vilja det. Daniel har hjälpt mig under tuffa tider och funnits där för mig när jag behövt honom som mest, men inte bara då, utan alltid. Jag vet att jag kan vända mig till honom när jag har det jobbigt, och jag vet att jag kan berätta allt för honom. Jag litar på honom till 120 % om inte mer.

Du Daniel.. Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig över allt annat på denna jord och jag skulle aldrig byta ut dig mot någon. Du är min pojkvän men även min bästavän. Det ska alltid vara vi två, vi är perfekta tsm, ingenting slår oss två. Ingenting.

Tänk bara på alla minnen vi har. Det är helt sjukt. 4 år har vi hållit på nu, och många många fler ska det bli.
Jag bara älskar att ligga i sängen med dig och titta in i dina vackra ögon och få prata om allt vi varit med om, och om fotbollen, kompisar, skolan, om oss två och sådär. Spelar ingen roll vad vi gör eller vad vi säger när vi är tsm, varje dag är som en dröm för mig.

Du har verkligen gjort min svartvita värld färgrann, och jag kan inget annat än att tacka dig för det.
Jag kommer aldrig någonsin att lämna dig ska du veta. Du betyder allt för mig. Finis.

/ Din Josefin.