2 Mars 2010.

Daniel Ove Boman
Jag älskar dig, idag, imorgon och föralltid.
 
Idag har jag och Daniel varit tillsammans i 10 månader. 10 månader bestående av både skratt och kärlek, men även lite tårar. Det har iaf varit de bästa månaderna i mitt liv.
För ungefär 1 år sen trodde jag inte att någonting skulle bli bra igen. Jag var inne i en sån mörk och obehaglig deppression att nästan ingenting hjälpte. Jag började gå till en psykolog ungefär 1-2 ggr i veckan och hoppade även av skolan. Jag började jobba på dagis, men efter 4 månader kände jag att jag inte pallade längre. Återigen hade jag fått tillbaka min ångest. Men sen på något, sätt så blev det bara Daniel och jag. Det liksom klickade. Nog för att jag alltid har vetat att det har varit något speciellt mellan han och mig, men det var bara så skönt att få det bekräftat.

Och nu 10 månader efter det så är vi fortfarande tillsammans och har framtidsplaner ihop. Det är helt fantastiskt, och jag älskar tanken på att han är min pojkvän och ingen annans. Jag kan inget annat än att tacka honom för att han alltid har funnits där för mig, trots mina synder och mina problem. Vore det inte för honom skulle jag knappast leva idag. Han fick min livslust tillbaka och gjorde så att jag började se saker från en annan synvinkel. Idag mår jag mycket bättre men har mina sämre dagar ibland, men inte alls som förut, och det är tack vare Daniel.

Ingen person har fått mig att känna mig så älskad som han gör. Han behandlar mig som om jag vore hans lilla prinsessa och han sätter alltid mig i första hand och vill att jag ska få det bästa. Ibland förtjänar jag verkligen inte honom, men jag är otroligt tacksam över att det är mig han vill ha och att det är mig han älskar. Daniel är min bästavän, kärlek och min familj. Jag tänker aldrig någonsin lämna honom, för med honom känns allt så himla perfekt och att han är snygg, sexig, underbar, omtänksam, öppen, gullig och bäst, gör ju saken inte värre.